När svenska kommuner bygger nya badhus blir det ofta dyrt. Enbart byggkostnaden blir i regel tiotals, ibland hundratals, miljoner kronor högre än de ursprungliga uppskattningarna visade. Det är en av slutsatserna i Philip Lerulfs nya rapport ”Badhusboom! Slarv och slöseri när kommunerna bygger nytt för miljarder” där sammanlagt nio badhusprojekt i främst Skåne och Mälardalen granskas.

Resultatet av genomgången pekar på flera tendenser när kommuner renoverar eller bygger nytt. ”Badhusboom!” presenteras onsdagen den 1 februari och följs av en paneldiskussion i ämnet. Medverkande i panelen: Philip Lerulf, rapportförfattare, Håkan Sörman, vd Sveriges Kommuner och Landsting, Madeleine Sjöstedt (FP), kulturnämnden i Stockholm stad. Moderator är Peter Wennblad, pr-konsult och tidigare redaktionschef på Gotlands Allehanda.

Välkommen att anmäla dig här

TT rapporterar att en tidigare tjänsteman vid Norrköpings kommun i dag dömdes till fängelse i ett år och tre månader för att han lät bygga ett fritidshus på skattebetalarnas bekostnad. (Läs bland annat här)

Vi finner inga ord.

I dag vill vi slå ett slag för Skattekollen.se, som enkelt ger lite bättre översikt kring vad exakt skatten på din lön går till. Grundaren, Filip Hadenius, berättar om idéen så här:

I slutet av augusti kom en vän till mig och hade en fråga om det lönebesked han mottagit från sitt sommarjobb. Han var konfunderad över att en stor del av hans intjänade pengar hade försvunnit som skatt, och ställde frågan till mig – i egenskap av statsvetenskaplig student – om jag visste vad alla dessa skattepengar gick till. Mitt svar, att det mesta gick till skola, vård och omsorg, var knappast en överraskning. Men jag kunde samtidigt inte säga hur mycket som gick till vad. Dock var jag övertygad om att de uppgifterna går att finna på kommunens hemsida. Mycket riktigt finns uppgifterna på kommunernas hemsidor, men problemet är att de oftast är dolda i två hundra sidor långa årsbudgetar. Knappast vänligt för den intresserade invånaren.

Det är inte bara Göransson Arenas dyra driftskostnader som tynger kommunekonomin i Sandviken. Nu anklagas politikerna dessutom för att den kommunalt drivna restaurangen i inomhusarenan slår ut de privata näringsidkarna i orten.

Göransson Arena var ett av flera glädjelkalkylerade inomhusarenor som SlösO granskade i rapporten Arenafeber (2010). Efter att det kort efter invigningen 2009 skar sig rejält mellan arenabolaget och den krögare som skulle driva arenan valde kommunen att ta över driften. Verksamheten har emellertid inte gått särskilt bra. 2010 gjorde arenans restaurangdel ett minusresultat på 914 000 kronor.

Upplägget där skattebetalarna får skjuta till pengar när den kommunala restaurangen inte går runt har nu fått de privata restaurangägarna på orten att ryta till. Det kommunala driftansvaret innebär i praktiken att skattebetalarna subventionerar den öl som serveras i samband med SAIK:s bandymatcher.

I en intervju i Arbetarbladet går George Markarian, restaurangägare i Sanviken, till hård kritik mot kommunens agerande.

Det är inte konkurrens på lika villkor. Går det dåligt för oss skjuts det inte till några skattemedel. Det är självklart att vi andra påverkas av den här situationen.

Från kommunens sida undviker man i möjligaste mån frågan om det rimliga i att kommunen driver en restaurang. Det är förståeligt. Frågan är potentiell dynamit. Inte desto mindre behövs en politisk diskussion.

Var tycker egentligen oppositionen i Sandviken?

Sandvikens skattebetalare har redan under ett par års tid fått betala ett högt pris för att hålla ljuset tänt i Göransson Arena. Att det nu står klart att man därtill är med och betalar för den mat och dryck som serveras i anläggningen lär inte mildra irritationen.

Göransson Arena framstår i allt högre utsträckning som det främsta exemplet på vilka riskerar svenska kommuner tar när de bestämmer sig för att sätta orten på kartan genom att smälla upp ett påkostat monument på lösa ekonomiska kalkyler.

I våras skrev vi på Slöso-bloggen om el-allergi, och beskrev då att det enligt Socialstyrelsen  inte finns några tester som kan bekräfta om en individ är elkänslig. Försök har visat att om man ovetande för den elkänslige förändrar fälten från bakgrundsfält till de fält som förekommer vid bildskärmar så påverkar detta inte symtomen på ett systematiskt sätt.  Blindtest fungerar alltså inte. En sammanfattning av forskning, gjort av Vetenskapsrådet, visar att det inte finns några studier som bekräftar att elektromagnetiska fält kan orsaka de problem som de elallergiska säger sig uppleva.

Det är något att ha i bakhuvudet när man läser om mannen som kan orsaka radioskugga i hela Mora. Mora kommun är nämligen på väg att fatta ett beslut som kan leda till att invånarna blir utan mobiltäckning och tv. Det gemensamma miljökontoret i Mora och Orsa går  nämligen den påstått elöverkänslige mannen till mötes och vill kräva att mobiloperatörer och den statliga radio- och tv-distributören Teracom ska rikta om sina master. Detta trots att det ofta är kognitiv beteendeterapi som på allvar kan hjälpa de människor som upplever symptomen med elöverkänslighet.

I rapporten ”Arenafeber” som SlösO gav ut våren 2010 var Lunds kommun och nya Färs & Frosta Sparbank arena en av de granskade projekten. Redan på planeringsstadiet stod det klart att arenan var en förlustaffär för kommunen. Nu visar det sig att driftunderskottet blir ännu större.

Färs & Frosta Sparbank arena är närmast ett skolboksexempel på slöseri. Lösa förhoppningar om alltifrån melodifestivaler till handbollstävlingar följdes av en bristfällig beredningsprocess i kommunen som i sin tur resultaterade i en dyr arena som inte bär sina egna kostnader.

”Projektet byggde delvis på glädjekalkyler, det ser vi nu”, medgav Mats Helmfrid (M), ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i Fastighets AB Arenan, i en intervju i Sydsvenska i november 2009.

Nu kan samma tidning rapportera att driftunderskottet blir ännu större än först beräknat. Intresset för arenan har helt enkelt inte räckt till, sannolikt till stor del pga konkurrens från arenor i närliggande Malmö, Helsingborg och Kristianstad.

Enligt arenachefen Berne Nilsson behövs totalt sju miljoner kronor för att täcka driftunderskottet 2011.

”Antingen sätter kommunen de pengar som behövs för att driva det här eller så kan man ju riva stället”, säger Berne Nilsson till Sydsvenskan.

Slöseri var ordet.

Obegriplig arenafeber i Stockholm

Philip Lerulf och Arvid Malm skrev i helgen en artikel angående planerna på ett arenabygge i Sundbyberg.

Det byggs stora arenor rätt friskt runt om i landet. Ingenstans är det tydligare än i Stockholm, där två nya jättearenor just nu byggs.

Som vi påpekade vid vårt Almedalsseminarium i somras så är det samtidigt oklart om det verkligen finns en marknad för två stora arenor, som dessutom helt eller delvis finansieras med skattepengar.

(Läs gärna rapporten här)

Nu verkar det enligt Dagens Nyheter som att det inte kommer att stanna vid två nya storarenor – även Sundbyberg och AIK väntas ge sig in i leken, med en egen arena med totalt 40 000 platser. Vi visste redan i somras att AIK lekte med tanken på en ny arena, men vi bedömde då att det inte var troligt att man verkligen skulle gå vidare med ett så pass stort projekt. Vi kanske hade fel på den punkten.

Även Djurgården funderar på en egen ny arena. Om den också byggs så kommer sannolikt Stockholm att bli världsledande när det gäller antalet storarenor per invånare.

Enligt DN ska inte AIK:s arena i Sundbyberg finansieras av skattepengar. Det är bra. Samtidigt frågar vi oss om det inte hade varit bättre att snacka ihop sig redan innan (de skattefinansierade) jätteprojekten i Solna och Stockholm drog igång. Nu är risken stor att arenorna konkurrerar ihjäl varandra och att skattebetalarna blir sittande med en stor del av notan.

Arvid Malm
SlösO

Dagens regionala slöseri tipsar Malin Siwe på Expressens ledarsida om. Det är det skattefinansierade BD Pop, ett bolag ägt av Landstinget Norrbotten, som hamnar i strålkastarljuset. 4,25 miljoner kronor per år betalar skattebetalarna för att ingen ska behöva flytta ifrån länet för att kunna leva på musik.

Problemet är att BD Pop alls finns. Det finns inget rimligt skäl till att kommuner och landsting ska leka talangscouter och musikproducenter. Det finns en fungerande bransch. Det finns studieförbund som tack vare statliga och kommunala folkbildningsbidrag står för utbildningar och replokaler. Det finns en musikförening som heter upSweden som hjälper band med spelningar och andra kontakter. Också i Luleå.