Aftonbladet rapporterar i dag om en pressträff med de rödgröna partierna. Bland annat lovar dessa att stoppa alliansens samtliga planerade skattesänkningar.

SlösO har ingen synpunkt på vilken nivå skatterna ska ligga på. Däremot är attityden bakom löftet ett utmärkt exempel på varför slöseri så lätt uppstår. Vänsterpartierna lovar nämligen att toppa alliansens vallöften med 12 miljarder. Exakt hur de har kommit fram till den siffran framgår naturligtvis inte.

Tyvärr är de inte ensamma om detta. I valrörelsen 2006 lovade Fredrik Reinfeldt att toppa samtliga S-löften, och även om han hade den goda smaken att inte binda sig vid någon specifik siffra så är den sortens löftespolitik oseriös.

Utgifter måste först motiveras och därefter utvärderas, så att väljarna får något konkret att ta ställning till. Poängen med just dessa jag-kan-bränna-mer-stålar-än-du-löften är dock att de inte finns till för väljarna, utan för politikerna. De slåss för att få goda vitsord i medierna, och betalar för sitt kampanjande med andra människors pengar.

Bästa sättet att stoppa detta förfarande är att sätta tryck på medierna, och förmå dem att bevaka de mest ansvarsfulla löftena, snarare än de mest lättsinniga.

Redan i SlösO:s lanseringsartikel nämnde vi Värmdö Simhall, en ”investering” på 130 miljoner som skulle stärka kommunkassan, något som kritikerna redan från början menade var en orealistisk ambition. Med facit i hand kan vi konstatera att kritikerna fick rätt. Trots att antalet besökare med god marginal har överträffat förväntningarna har badanläggningen blivit en rejäl belastning för kommunen. Varje månad går en miljon skattekronor åt för att täcka förlusterna.

En Värmdöbo som hört av sig till SlösO redovisar hur stor förlusten, och därmed slöseriet, är per timme: Varje öppettimme kostar 5 535 kronor medan intäkterna är 2 949 kronor. Förlusten per öppettimme är 2 586 kronor.

När vi talar om slöseri är summorna – miljoner eller till och med miljarder – så stora att vi inte får grepp om dem. Men när siffrorna bryts ner på timbasis blir de nästan lite väl tydliga…

Nu finns den nya SlösO-rapporten, Arenafebern, tillgänglig för läsning och nedladdning.

Sverige har drabbats av arenafeber. Landets kommuner bygger idrottsanläggningar som aldrig förr. Byggprojekten spränger ofta sina egna ekonomiska ramar, och har sällan tillnärmelsevis så stora marknadsföringsfördelar som beslutsfattarna hoppas.

I rapporten Arenafeber – glädjekalkyler när svenska kommuner bygger nya arenor granskar SlösO en rad urartade projekt i Lund, Kristianstad, Helsingborg, Ystad, Falkenberg och Sandviken. Ett bygge i Uppsala ger dock hopp, och visar att arenor kan byggas utan att skattebetalarna pungslås.

– Arenafebern är svår att kritisera eftersom det lätt framstår som att man är mot idrott och nöjesliv. Men faktum är att arenabyggena i många fall blir gökungar i de kommunala boen.

Dels överskrids kostnadskalkylerna mer eller mindre undantagslöst, dels blir dessutom skattebetalarna ofta även sittande med kostnader för underhåll och förluster. Sedan springer samma kommuner till staten och ber om pengar till vård, skola och omsorg. Därför måste kommunerna få kontroll över sina egna utgifter, och börja med dem som inte hör till välfärdens kärna, säger Johan Ingerö, ombudsmannen mot slöseri med skattemedel.

Läs även om rapporten i Gotlands Allehanda och i Kristianstadbladet.

Ilija Batljan var tills nyligen socialdemokratiskt kommunalråd i Nynäshamn. Där utmärkte han sig genom att regera i koalition med Folkpartiet, och genom att öka sitt partis väljarstöd 2006, ett val där de flesta Stockholmsväljare valde att straffa Socialdemokraterna.

Sedan en tid tillbaka återfinns Batljan i landstingspolitiken, där hans första publika insats blev att angripa den borgerliga koalitionen för vad han ansåg vara slöseri i hanteringen av Nya karolinska sjukhuset, något som även uppmärksammats här på SlösO-sajten.

Som engagerade mot slöseri kunde vi inte låta bli att notera det unika i att politiker – oavsett färg – talar i termer av just slöseri. Vi bestämde oss därför för att ta Batljan på pulsen, genom att ställa några frågor till honom.

Hur vanligt är det att skattemedel hanteras ovarsamt, enligt din uppfattning?

Jag kan mest uttala mig om de offentliga verksamheter som jag haft möjlighet att följa på nära håll. Jag vet därför inte hur det är på andra håll, men i Stockholms läns landsting är det tyvärr alltför vanligt med slarv och inkompetens som gör att resurserna inte används effektivt.

2) Vad har du själv gjort för att stoppa slöseri?

Kan bara nämna några exempel. Under min tid i Nynäshamn införde vi en intern bemanningsmodell som gjorde att de höga kostnaderna för inhyrd personal i stort sett kunde upphöra. Införde även prestationsrelaterade bonusmodeller, med mycket positiva resultat för såväl kostnader, kvalitet som trivsel för personalen.

I landstinget ser jag stora möjligheter till effektiviseringar. Den senaste tiden har många fall av fusk och dålig kontroll med debiteringen från vårdcentraler uppdagats. NK-Expressen, den spårväg som Moderaterna bygger mellan Norrmalmstorg och NK:s huvudentré, har visat sig bli en sanslöst dyr affär där vi ännu inte ens sett slutnotan. Vi kan också se till att fler upphandlingar av varor och tjänster görs samordnar för hela landstinget. Ökad volym pressar priser! Jag är även övertygad om att vi kan spara på den gigantiska byråkratiska överbyggnad som landstinget har.

Det är också på det sättet att landstinget har en hel del att lära från privata S:t Görans sjukhus. Särskilt när det gäller att bryta hierarkierna mellan läkare, sjuksköterska och tekniker och därigenom skapa vårdteam som prestigelöst arbetar tillsammans, vilket främjar både effektivitet och kvalitet.

3) Vilka reaktioner har du fått på ditt tal om slöseri i hanteringen av Nya karolinska?

Väldigt positiva. Såväl från vanliga väljare som från många inom näringslivet har det kommit positiva reaktioner. Det handlar nämligen om att på allvar vårda skattebetalarnas pengar, att slåss för varenda krona.

4) I många länder, exempelvis USA, är slöseri med skattepengar en återkommande valfråga. Men inte i Sverige. Vad tror du det beror på? Och tror du att slöseri kan bli en valfråga även här?

Har svårt att bedöma detta, men jag vet att det finns ett starkt folkligt tryck på att våra skattepengar måste hanteras effektivare. Det vore bra om den opinionen växte ytterligare, därför att varje skattekrona som slösas bort är en stöld från folket. När det gäller Stockholms läns landsting så gör jag det pågående slöseriet till en valfråga just nu. Landstinget har en ledning idag som fokuserar bara på sälj, sälj, sälj. Jag vill ändra den inriktningen till kvalitet, kvalitet, kvalitet.

Delar av mönstret känns lätt igen. En arena i Gränby i Uppsala kommun som från början skulle kosta 300 miljoner beräknas nu hamna någonstans runt 650 miljoner. Men det finns även ljusglimtar i denna historia. Ty av de 650 miljonerna ska 500 miljoner komma från näringslivet. Det betyder naturligtvis inte att kalkylen behöver vara så mtycket bättre, men däremot att skattebetalarna inte belastas. Vad privata företag vill göra med sina egna pengar är rimligen deras sak.

Visserligen går kommunen in med 150 miljoner, men de pengarna sägs vara ett lån, vilket torde innebära att skattebetalarna får skälig ränta. SlösO har ännu inte studerat affären i detalj, men om det är som Upsala Nya Tidning skriver så är det helt klart ett fall framåt, och ett exempel på att skrytbyggen kan uppföras utan att skattebetalarna får lida för det.

Inte minst jämfört med samma kommuns satsning på Uppsala Konsert och Kongress…

Flera bloggare reagerade igår på en reklamaffisch från den skattefinansierade kampanjen Stoppa Langningen.

Läs även Expressens ledarskribent Johannes Forssbergs kommentar till detta.

Johan Sjölander, socialdemokratisk landstingspolitiker i Stockholm, anklagar på sin blogg den borgerliga landstingsledningen för slöseri. Skälet är upphandlingen inför bygget av Nya Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Upphandlingen genomfördes enligt SvD med endast en anbudsgivare, och bygget kostar enligt oppositionslandstingsrådet Ilja Batljan (S) flera miljarder helt i onödan.

Upphandlingen är anmäld till konkurrensverket, men försvaras av finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M). Är offentligt slöseri för första gången på väg att bli en valfråga?

I december 2009 publicerade Timbro en rapport – Byråkratexplosionen – som granskade vilka personalkategorier som gynnades när kommuner och landsting expanderade på 2000-talet. Den visade att

Skatteintäkterna och de generella statsbidragen växte med 30 procent i löpande priser – dvs resurserna till den offentliga sektorn växte snabbare än Sveriges tillväxt.

Sysselsättningstillväxten av de viktigaste yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg var sammantaget 9 procent, men i denna siffra ingår också välfärds- och utbildningspersonal inom privata företag som finansieras med offentliga medel.

Sysselsättningstillväxten inom kategorin ”administratörer i offentlig förvaltning” var emellertid tre gånger så stor – totalt 29 procents ökning (28,4 procent om man räknar bort de kommunala bolagen) i kommun- och landstingssektorn 2001-2007.

I samtliga län i Sverige har byråkraternas antal vuxit i snabbare takt än välfärdsarbetarnas men det finns stora regionala skillnader. Det finns t o m län där personalstyrkan inom vård, omsorg och skola har minskat medan antalet administratörer i kommunernas och landstingets förvaltningar har ökat.

Om det finns ett naturligt samband mellan utvecklingen av befolkningens sammansättning (fler yngre och fler äldre) och ökning av personal inom vård, omsorg och skola, finns det däremot inget samband mellan befolkningsutvecklingen och ökningen av antalet kommun- och landstingsbyråkrater. I län där antalet äldre och yngre har minskat under den studerande perioden, har ändå antalet kommun- och landstingsbyråkrater ökat lika mycket som i län där befolkningens utveckling har gett ett ökat behov av välfärdstjänster.

Ärlighet bör visserligen premieras, men detta var möjligen att ta i.

Även om SlösO är ett svensk initiativ med fokus på svenska förhållanden kan vi inte låta bli att kommentera detta. När Storbritanniens nya biträdande finansminister kom in på sitt kontor möttes han av en lapp med ett meddelande från den socialdemokratiska företrädaren: ”Sorry, pengarna är slut”.

Brevet var enligt upphovsmannen inte alldeles allvarligt menat. Men bakom finns likväl en allvarlig sida. Under åren med Labour har Storbritannien vridit intensivt på utgiftskranarna. Bara underskottet i den brittiska statsbudgeten är nu dubbelt så stort som  Sveriges statsbudget.  Samtidigt skenar  den brittiska utlandsskulden iväg, och kan enligt en uträkning snart vara uppe i nittontusen miljarder kronor.

Därför finns det all anledning att ta del av vad regeringens finanspolitiska råds varningar inför valet. Ligg lågt med löften, för någon gång måste de betalas.

SlösO har tidigare pekat på hur Norrköping, som förra året fick 170 miljoner extra i statsbidrag, storsatsat på idrottsanläggningar, kommunala biografer och annat som inte hör till välfärdens kärna. Nu annonserar kommunen även i tidningen Kupé om sitt ”visualiseringscenter”, som på hemsidan beskrivs som följer.

”Utgångspunkten för centret är den visualiseringsforskning som bedrivs vid Linköpings universitet. En tanke om ett visualiseringscenter har funnits under en längre tid. År 2000 togs det första steget när Norrköpings Visualiserings- och Interaktionsstudio byggdes – ett upplevelselaboratorium och en VR-teater som har fungerat som en prototyp. Idag är centret fyllt med visuella upplevelser av blandad karaktär.”

Politiker som lägger andra människors pengar på sånt här är betydligt värre än småbarn som smäller i sig hela lördagsransonen godis på tio minuter och sedan grinar för att de inte har något godis. Småbarn har ju en god ursäkt för att bete sig så, nämligen att de är småbarn. Vilken ursäkt har de slösaktiga politiker i Norrköping som ligger bakom detta?