Häromdagen presenterades Arbetsförmedlingens egna genomgång av jobbcoachsatsningen. Granskningen visar att effekten är ”oklar” (enligt Arbetsförmedlingen) eller ”ett fiasko” (enligt TT).  Oavsett hur starkt ord man väljer så är det tydligt att de 2,5 miljarder kronor som regeringen under åren 2009-2011 kommer plöja ner i jobbcoachprojektet  skulle göra mycket större nytta någon annanstans. De som fått hjälp av en jobbcoach, eller snarare ”hjälp”, har i något högre grad fått praktikplats än de som inte haft en coach. Däremot har de i mindre omfattning fått ett jobb än de arbetssökande som inte haft jobbcoachning. Jobbcoachandet tycks alltså vara rent kontraproduktivt  – det ger färre jobb.

Inte nog med det. Den stora satsningen som inte ger jobb till arbetssökande ger dock jobb till en stor mängd hugade coacher. Inte alla har rent mjöl i påsen. Redan 2009 uppmärksammade Aftonbladet ett antal av de metoder som används för att hjälpa arbetssökande att hitta jobb. Healing, hypnos eller neurolingvistisk programmering nämns bland annat. Eller som Västerbottens Folkblad skrev häromdagen: Den nya ”jobbcoach-branschen” verkar ha blivit lite av skojarnas paradis. Sektledare, dömda bedragare och skattesmitare uppges ha agerat jobbcoacher. Metoderna har varierat, vad sägs till exempel om djurterapi, healing, hypnos och neuroling­vistisk programmering. Det finns i dag ingen som helst kvalitetssäkring av de jobbcoachföretag som anlitats – och det går inte heller att avgöra vilka som gör bra ifrån sig och vilka som fungerar dåligt.

Den förbannade skattebetalare som har anmält detta slöseri skriver i sitt mail om att detta inte är något annat än flum som stjäl åt sig av våra skattepengar. Satsningen är helt galen och hjälper knappast någon att få arbete. Regeringen gör ingen uppföljning och ingen utvärdering av detta vansinniga slöseri med skattepengar.

2,5 miljard är mycket pengar. Särskilt för en satsning som ger ingen eller negativ effekt. Är det verkligen så vi vill använda våra gemensamma pengar?