Det är inte bara Göransson Arenas dyra driftskostnader som tynger kommunekonomin i Sandviken. Nu anklagas politikerna dessutom för att den kommunalt drivna restaurangen i inomhusarenan slår ut de privata näringsidkarna i orten.

Göransson Arena var ett av flera glädjelkalkylerade inomhusarenor som SlösO granskade i rapporten Arenafeber (2010). Efter att det kort efter invigningen 2009 skar sig rejält mellan arenabolaget och den krögare som skulle driva arenan valde kommunen att ta över driften. Verksamheten har emellertid inte gått särskilt bra. 2010 gjorde arenans restaurangdel ett minusresultat på 914 000 kronor.

Upplägget där skattebetalarna får skjuta till pengar när den kommunala restaurangen inte går runt har nu fått de privata restaurangägarna på orten att ryta till. Det kommunala driftansvaret innebär i praktiken att skattebetalarna subventionerar den öl som serveras i samband med SAIK:s bandymatcher.

I en intervju i Arbetarbladet går George Markarian, restaurangägare i Sanviken, till hård kritik mot kommunens agerande.

Det är inte konkurrens på lika villkor. Går det dåligt för oss skjuts det inte till några skattemedel. Det är självklart att vi andra påverkas av den här situationen.

Från kommunens sida undviker man i möjligaste mån frågan om det rimliga i att kommunen driver en restaurang. Det är förståeligt. Frågan är potentiell dynamit. Inte desto mindre behövs en politisk diskussion.

Var tycker egentligen oppositionen i Sandviken?

Sandvikens skattebetalare har redan under ett par års tid fått betala ett högt pris för att hålla ljuset tänt i Göransson Arena. Att det nu står klart att man därtill är med och betalar för den mat och dryck som serveras i anläggningen lär inte mildra irritationen.

Göransson Arena framstår i allt högre utsträckning som det främsta exemplet på vilka riskerar svenska kommuner tar när de bestämmer sig för att sätta orten på kartan genom att smälla upp ett påkostat monument på lösa ekonomiska kalkyler.