Bloggen Tores sagor från verkligheten  har utlyst en tävling som går helt i SlösO:s anda. Den går ut gå att identifiera det onödigaste TillväxtsProjektet. Exempel på projekt är bland annat 70-talspark från Jamtli som fick

… 7 miljoner för att bygga en 70-talspark (projektid: 147948). Komplett med ”en park, en villa, 4 små pensionärslägenheter, ett torp samt sommartid ha en avdelning (dagis) i den kommunala förskolan, allt ska vara i 70-tals miljö.” De fick de sju miljonerna med motiveringen att det ”ska attrahera fler besökare till regionen och skapa arbetstillfällen.”

Eller varför inte de 9 miljonerna som gått till Kommunförbundet Region Värmland för att

…locka folk att bosätta sig i Värmland med motivering att ”därmed öka befolkningsmängden i yrkesverksam ålder för att på så vis kunna säkra behovet av kompetens för regionens företag och organisationer.” (projekt id 151105). Det är min favorit för att det är ett nollsummespel för Sverige i stort. De som flyttar in till Värmland måste ju flytta ut från något annat län och därmed minska det länets befolkningsmängd i yrkesverksam ålder.

Tävlingen går ut på att hitta ett ännu mer onödigt projekt, och reglera ser ut så här:

1. Kolla igenom Tillväxtverkets lista med projekt som fått pengar.
2. Hitta ett projekt du tycker är löjligast och skriv om det i en kommentar
3. Glöm inte bort att ange projekt-id och varför projektet är onödigt/löjligt (ju roligare motivering desto bättre)

Lycka till!

I rapporten ”Arenafeber” (2010) visade SlösO att det pågår en trend i Sverige,
mot allt fler och dyrare arenor runt om i landet.  Samtidigt är kanske
arenatrenden inte starkare någon annanstans än i huvudstaden, Stockholm. Där
pågår parallellt två mycket omfattande arenabyggen, med en sammanlagd kapacitet
på över 80 000 sittplatser.

Kostnaderna blir därför inte överraskande  betydande, totalt handlar det om över fem miljarder kronor i kostnader för de  två stora arenor som just nu byggs i Solna och Stockholm. .

På ett välbesökt seminarium i Almedalen lanserades den nya rapporten Arenafeber Stockholm.  Rapportförfattare Arvid Malm presenterade rapporten, och därefter följde en paneldiskussion mellan Eva Cooper, Timbro/SlösO, Magnus Nilsson, ledamot i Solna stads fullmäktige, Bengt Westerberg, styrelseordförande SGA Fastigheter,Dan Persson, expert och bloggare på Idrottens Affärer samt Robert Gidehag, vd för Skattebetalarnas förening medverkade.

Ladda ned

Timbros Philip Lerulf, som är bekant för SlösOs läsare som författaren till ”Arenafeber” har tittat närmare på bygget av en ny bowlinghall i Malmö.

Trots att det knappast saknas privata bowlinghallar i staden, trots svajiga beräkningar av byggkostnaden och trots brist på en trovärdig driftkalkyl tyder mycket på att stadens politiker röstar ja till att satsa 70 miljoner kronor på projektet när fritidsnämnden träffas nu på tisdag.

Läs mer här

Bild från bollnas.se

- Egentligen skulle kommunen bara stå för 18 miljoner – men av externa sponsorer och EU-bidrag fick vi inget.

Detta säger Kenth Hedberg från Sjukvårdspartiet i en artikel i Hela Hälsingland apropå det kraftigt fördyrade bygget av ett kulturkvarter i Bollnäs.De ursprungliga kalkylerna för om- och tillbyggnader vid Folkets hus, biblioteket, kulturskolan och muséet var på 51 miljoner kronor. Och då var det alltså också meningen att ungefär 25 miljoner skulle täckas av sponsring och EU-medel.

I dagarna presenterade revisionsbolaget PWC en riskanalys för Swedbank Arena, ur delägaren Solna kommuns perspektiv. I rapporten framgår det att arenan behöver intäkter på uppskattningsvis 345 miljoner årligen för att ge en marknadsmässig avkastning (7,5 procent). Det är närmare 140 miljoner mer än vad Danmarks i särklass största arena Parken drog in 2009.

– 140 miljoner är mycket pengar. Det betyder väldig många evenemang, väldigt många sålda hamburgare och drickor, säger arenaexperten Sven-Åke Wikers, som jobbat med en rad svenska arenaprojekt.

Detta skriver i dag Dagens Nyheter angående det riskfyllda bygget av Nationalarenan i Solna.

Elallergi – är det en riktig allergi eller har det psykologiska orsaker? Det finns det olika bud om. Ett antal riksdagsledamöter har motionerat om att riksdagen ska erkänna elallergin som en folksjukdom, medan ett antal studier snarare pekar på att elallergin har psykologiska orsaker. Socialstyrelsen skriver bland annat i en rapport att det inte finns några tester som kan bekräfta om en individ är elkänslig. Försök har visat att om man ovetande för den elkänslige förändrar fälten från bakgrundsfält till de fält som förekommer vid bildskärmar så påverkar detta inte symtomen på ett
systematiskt sätt.  Blindtest fungerar alltså inte. En sammanfattning av forskning, gjort av Vetenskapsrådet, visar att det inte finns några studier som bekräftar att elektromagnetiska fält kan orsaka de problem som de elallergiska säger sig uppleva.

För att hjälpa personer som upplever symptomen föreslår man ofta kognitiv beteendeterapi. Men trots att symptomen för elöverkänslighet mest troligt inte orsakas av elektromagnetiska fält kan drabbade individer bli hjälpta av att minska sin exponering mot elektromagnetiska fält. Symptom minskar då den upplevda orsaken till besvären försvinner. Men ofta löser det naturligtvis inga problem på djupet.

Trots det erbjuder vissa svenska kommuner ekonomiska bidrag för att minska elektromagnetiska fält i bostäder, så kallad elsanering. Åtgärder kan exempelvis omfatta byte till skärmade kablar, ommålning med ledande färg, byte av spis, inläggning av vattenrör av plast och nätfrånkopplare.

Bloggen Skepchick.se har ringt till Umeå kommun, som nyligen utvärderat sitt elsaneringsbidrag, och intervjuat dem om satsningen.

Hur mycket pengar lades på elsanering 2010?
Enligt handläggaren jag pratade med: ”inte mycket”: 35.000:- år 2009 vilket dock mer än fördubblades till 87.000:- år 2010. Man har budgeterat med 300.000 per år.

Varför har man beslutat att införa det här elsaneringsbidraget?
- Vi ser att de här människorna mår dåligt och oavsett medicinsk situation behöver de stöd. Det ingår i kommunens uppdrag att se till att alla har en dräglig boendemiljö, säger Byggnadsnämndens ordförande (S) Åsa Ögren.

Men är det inte också ert uppdrag att förvalta skattepengarna på bästa sätt?
- Absolut. Det har varit mycket diskussioner om det här och vi valde att genomföra det i projektform lagt på 3 år. I november utvärderade vi hur det gått och beslutade att förlänga ytterligare 3 år. Det handlar ju om en väldigt begränsad grupp individer och det har inte känts som någon belastning vare sig i budgeten eller handläggningsmässigt.

Bloggen skriver vidare:

Problemet som jag ser det är att man lägger pengar på något helt utan evidens, även om det inte handlar om mycket pengar. Var drar man gränsen? Om en schizofren person kräver trollsanering av sin lägenhet, måste man inte då lyssna på den personen på samma sätt? Ingen säger att elallergiker inte mår dåligt, jag lider i alla fall med dem som fan. Skulle själv inte klara mig utan el och skulle aldrig palla att bo ute i någon stuga i skogen. Men istället för att spä på deras känsla av att elen gör dem sjuka borde man utreda vad det egentliga felet är.

För något år sedan hade SL en stor kampanj mot fuskåkare. En äldre tant tog stapplande steg mot bussen samtidigt som ett antal personer klamrade sig fast på hennes rygg. Naturligtvis blev det då tyngre för henne.

Minnen från den kampanjen väcks till liv igen när organisationen Planka.nu återigen syns i debatten, denna gång med anledning av den pågående stadskampsveckan. Syftet med stadskampsveckan är att samla lokalkamp, kamp om allmänningar, motstånd mot exploatering av gemensamma tillgångar, hyresgästmöten och liknande. Stadskampsveckan anordnas av organisationen Allt åt alla! Kampen kommer att föras genom bland annat massplankningar till museer (då dessa borde vara gratis, helt i stil med Planka.nu ideologi). Svenska Dagbladets Sanna Rayman skriver på tidningens ledarblogg:

Det är givetvis en legitim ståndpunkt att vilja finansiera allt offentligt helt via skattesedeln och därmed eliminera att kostnader dyker upp på annat håll, tex i ett biljettpris. Men den ståndpunkten får man i så fall argumentera för, tex genom att berätta om fördelarna med ett sådant system eller om nackdelarna med att vi idag också tar en slant av användarna av kollektivtrafiken eller besökarna till en del museer. Det är liksom inte ett argument att bara trava i väg och bete sig som om ens eget idealsystem redan var infört. Det är det nämligen inte. Vilket gör stadskämparna till, tja, till organiserade snyltare.

Snyltande är också ett form av slöseri. Det handlar om människor som tycker sig ha rätten att skita i betalningen för bussar eller museer, medan betalningsbördan då i stället blir tyngre för alla de andra. Pinsamt och ohederligt.

Läs också kultur- och fastighetsborgarråd Madeleine Sjöstedts (FP) artikel om förvirrade vänstergrupper som tror att allt kan vara gratis.

SVT har startat en stor granskning av de kraftigt kritiserade Fas 3-jobben. I går hade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) pressträff om Fas 3, och skrev i samband med det också en debattartikel i Svenska Dagbladet. Där slår hon bland annat fast att Fas 3 ska följas upp och kontrolleras bättre.

Det är verkligen välkommet. Utifrån ett slöseriperspektiv kan man definitivt ifrågasätta Fas 3. Det finns många vittnesmål om hur Fas 3-jobbarna många gånger saknar arbetsuppgifter. De arbetsgivare som tar emot dessa människor har ofta inte tillräckligt med arbetsuppgifter att fördela.  Totalt är 25 000 svenskar utplacerade på myndigheter, företag och organisationer. Hälften av dem finns på privata företag. Sammanlagt betyder det att  privata företag får över 800 miljoner kronor i statsbidrag. Men vilka företag som anordnar fas3-program är sekretessbelagt vilket naturligtvis gör en granskning svår. Vad får vi som skattebetalare ut av dessa  hundratals miljoner?

Det är självklart viktigt att de människor som är långt ifrån arbetsmarknaden närmar sig den, även om det handlar om små steg.  Men precis som vi tidigare skrivit om jobbcoacherna så handlar det om tvivelaktiga och dyra satsningar som lider av stor brist på uppföljning. Det måste finnas bättre sätt – sätt där man inte slösar med människor eller  skattepengar.

Sommaren 2009 släpptes rapporten Långt ifrån lagom på Timbro. Rapporten går genom ett antal kommuner som har satsat mycket på kultur  och fritid samtidigt som man gjort nedskärningar i vård, skola och omsorg. Titeln kommer från Botkyrkas kommunslogan.

Botkyrka behöver under perioden perioden 2010–2013 effektivisera och spara. Barn‐ och ungdomsnämnden ska spara 25,7 miljoner kronor och utbildningsnämnden 11 miljoner. Samtidigt var det tydligt att både cirkus och skidtunnlar var prioriterade. 2009 skulle bland annat kommunen satsa 850 000 kronor på cirkus i bostadsområden, och gatuteater  med 700 000 kronor. Och när det gällde skidtunneln så sa såväl det kommunala bolaget, som kommundirektören och kommunstyrelsen, att man räknar med att tunneln finansieras med ”sponsorer”.  Det betydde att skattebetalarna står där med risken, eftersom riskkapitalet i ett kommunalt bolag är skattepengar – dvs pengar som, om bolagets affärer inte går bra, ska tas ur samma kassa som även bekostar hemtjänsten och lärarlönerna. Varje prestigeprojekt som drivs i dylika bolag riskerar därför att tränga undan mer angelägna utgifter.

Och i dag kom det en SlösO-anmälan på Botkyrka kommun.  Våra anmälare skriver:

Botkyrka kommun har ett fantastiskt varumärke. Ett stort sammanhängande natur- och kulturområde, ett historiskt landskap med öppna vyer, stillhet och ro. Landskapet ligger nära sjöarna Tullingesjön och Aspen mitt i Bornsjökilen. Ett landskap med arkeologiska lämningar från bronsåldern. Tillika mycket samhällsnära och tillgängligt för fritidsfolk. Ett landskap av riksintresse.

Men det är snart slut på den idyllen.

Här skall exploateras! En gigantisk nöjespark är projekterad och planerna är långt framskridna.

Botkyrka kommuns politiker har ett starkt behov att sätta sig på kartan och få ett landmärke av klass (arenafeber). Som förevändning framhåller de att ett antal arbetsplatser skapas i kommunen.

Kommunen brottas med dålig ekonomi och stora låneskulder och svaga skatteintäkter.

Kärnverksamheten prioriteras inte. Stora summor satsas på kommunens hjärtefråga ? cirkus och upplevelseindustri istället.

Nöjesparken i Hågelby,  Skrefsta har redan i planeringsskedet kostat skattebetalarna stora summor i form av flera detaljplaner med MKB, olika utredningar, konsulter, marknadsföring, studieresa till Kanada med ett 30-tal personer främst från kommunen o.s.v.

En väl fungerande och sedan 1970-talet etablerad ridverksamhet (Botkyrka ridsällskap) måste flyttas till en kostnad av ca 100 miljoner kronor. Även det en kostnad, som kommer att belasta Botkyrkas kommuninnevånare.

Nya vägar måste byggas till nöjesparken. Trafikverket har inga pengar för att finansiera dessa vägar, som är nödvändiga när nöjesparken byggs. Vem betalar? Skattebetalarna!

Bygget av nöjesparken kommer helt klart att få oanade ekonomiska konsekvenser för Botkyrkas innevånare och synes vara högst oansvarigt av en kommun som Botkyrka, som  de facto har höga låneskulder att ta hand om. Medborgarna önskar inte att få Hågelby bevaransvärda marker raderade för en nöjespark.

Här slösas skattepengar långt över vad som är rimligt.

Botkyrka är med all tydlighet fortfarande långt i från lagom. Och det säger vi inte som en komplimang.

Förra veckan anmälde Microsoft Google till Europeiska kommissionen. Anledningen? De tycker att Google bryter mot konkurrenslagen. Microsoft kräver bland annat att Google breddar sina affärsmetoder så att företaget inte stoppar alla andra företag från att bli konkurrenskraftiga alternativ. På Twitter och Facebook kommenterade många ironin i det hela. Microsoft är inte direkt känd som det mest… icke-monopolistiska företaget.

Och ironin fortsätter. Skatteverket, Kronofogden, Sida, Regeringskansliet och Försvarsmakten har de senaste åren beslutat att lämna IBMs plattform för kommunikation till förmån för Microsofts program. Inget av besluten har fattats genom en konkurrensutsatt upphandling. Myndigheternas beslut betyder betyderåtskilliga skattemiljoner för Microsoft. Hur mycket är oklart, eftersom enbart Skatteverkets underlag anger en licenskostnad – för e-post är den ungefär 1 200 kronor per anställd och år.  Räknat utifrån det, men bortsett från eventuella rabatter, skulle värdet för Microsoft ligga på om-kring 40 miljoner kronor per år från de fem myndigheterna. Om man endast tittar på e-postsystemen. Och allt detta utan en vettig upphandling.

Läs mer på Computer Sweden.